Aktiv monitorering eller operation vid prostata­cancer?

Det kan kännas logiskt att alltid behandla en cancertumör – så snabbt som möjligt. Men med prostatacancer är det inte så enkelt.

Kirurgi, strålning med mera innebär en hög risk för biverkningar som impotens och urinläckage. Samtidigt är prostatacancer ofta långsamt växande och inte alltid livshotande. Många män kan leva hela livet med sin cancer utan att någonsin märka av den Om sjukdomen.

Men om cancern är aggressiv måste den hanteras för att inte spridas. Cancerns aggressivitetsgrad är därför den viktigaste faktorn vid beslut om man måste operera eller om man kan vänta och följa upp.

Aktiv monitorering är en modell för att följa upp och avvakta utan behandling, med planen att ge en botande behandling (operation eller strålbehandling) om cancertumören tillväxer eller om det mikroskopiska utseendet förändras till det sämre. Uppföljningen sker på en urologimottagning och innebär att man tar PSA-prov ett par gånger per år och undersöker prostatakörteln med fingret, ultraljud eller magnetkamera med något eller några års mellanrum. Många män som påbörjar aktiv monitorering behöver aldrig någon behandling.

Källa: Prostatacancerförbundet (prostatacancer.se).

Aktiv monitorering är i huvudsak ett alternativ för patienter med ISUP-grupp 1, och i vissa fall grupp 2, som bedömts ha liten risk för spridning. Faktorer som vägs in är PSA-nivån PSA-värde, tumörens utbredning i biopsimaterialet, patientens ålder och allmänhälsa. För rätt patient är det ett bra alternativ med bibehållen möjlighet att behandla om det behövs.

Watchful waiting är en mer passiv strategi som historiskt användes för äldre patienter med begränsad förväntad livslängd, där syftet enbart var att lindra symtom om de uppstod. Aktiv monitorering är ett proaktivt program med tydliga protokoll och kurativ intention – målet är att kunna agera om cancern förändras.

Den mest uppenbara risken är att cancern trots allt växer under uppföljningen. Det är just detta det strukturerade protokollet är till för att fånga upp. En annan sida av saken är den psykologiska påfrestningen i att leva med en obehandlad cancerdiagnos – regelbundna kontroller och väntan på provsvar kan skapa oro.

Om cancern är aggressiv måste den hanteras för att inte spridas. Då är radikal behandling aktuell – vanligast är operation eller strålbehandling. Cancerns aggressivitetsgrad är därför den viktigaste faktorn vid beslut om man måste operera eller om man kan vänta och följa upp.

Kirurgi, strålning med mera innebär en hög risk för biverkningar som impotens och urinläckage. Samtidigt är prostatacancer ofta långsamt växande och inte alltid livshotande. Därför vill man, om analyssvaret visat att cancern inte är aggressiv nog för att motivera radikal behandling, hellre avvakta och följa upp för att slippa risken för biverkningar.

Det är hela frågan, och den avgörs av ett enda besked: hur aggressiv är cancern? Allt annat – ålder, PSA-värde, tumörens utbredning – vägs in, men aggressiviteten är den faktor som väger tyngst.

Beslutet förutsätter ett korrekt svar på frågan: hur aggressiv är cancern? Med dagens Gleasonmetod Gleason-metodens begränsningar är svaret osäkert – upp till 20 % av besluten i gråzonen bedöms vara felaktiga. Det du behöver är ett säkrare underlag för beslut.

Aktiv monitorering är rätt väg om aggressivitetsbedömningen stämmer. Men Gleason- och ISUP-bedömningen bygger på mänsklig granskning av vävnadsprover, och den bedömningen varierar. En patient vars cancer egentligen är aggressivare än bedömningen visar kan placeras i uppföljning i stället för behandling.

En PCAI-baserad second opinion Hur PCAI fungerar kan ge dig och din urolog ett tryggare beslutsunderlag: den kan bekräfta att aktiv monitorering är rätt och ge dig trygghet att avvakta, eller peka på att en ny granskning är motiverad.