Vad är prostata­cancer? Fakta, statistik och symtom

Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen i Sverige. Prostatacancer är ofta långsamt växande och inte alltid livshotande. Många män kan leva hela livet med sin cancer utan att någonsin märka av den. Men om cancern är aggressiv måste den hanteras för att inte spridas.

Tack vare tidig upptäckt, förbättrade uppföljnings- och behandlingsmöjligheter och mediciner lever omkring 120 000 svenska män med diagnosen. Varje år diagnostiseras cirka 11 000 män i Sverige med prostatacancer.

De viktigaste riskfaktorerna för prostatacancer är stigande ålder och ärftlighet. Ärftlighet är en välstuderad och stark riskfaktor: män som har en far eller en bror med prostatacancer har ungefär dubbelt så hög risk att få sjukdomen som män utan prostatacancer i familjen. Ju fler nära släktingar som har drabbats, och ju yngre de var när de drabbades, desto högre är risken.

De flesta män som får diagnosen prostatacancer har inga symtom av cancern. De har istället fått sin diagnos på grund av ett förhöjt värde av blodprovet PSA i samband med utredning för godartad prostataförstoring eller vid hälsokontroll.

En mycket stor andel av den prostatacancer som diagnostiseras efter PSA-testning är så kallad lågrisk eller mellanrisk, med god prognos på många års sikt även utan behandling. Många män med sådan prostatacancer ska inte behandlas, utan bara följas upp.

Patienter med en aggressiv cancer, som inte behandlas, löper risk för dödlighet inom 5–10 år från diagnos. Cancerns aggressivitetsgrad är därför den viktigaste faktorn vid beslut om behandling – och det är just där dagens metoder har brister. Läs mer om hur diagnosen ställs Att ställa diagnos och om Gleason-metodens begränsningar.

För de män som rekommenderas radikal behandling finns vanligen flera olika typer av behandling att välja mellan: operation, yttre strålbehandling eller inre strålbehandling. För män med en lågrisk- eller mellanrisk-prostatacancer är det ur medicinsk synvinkel ingen brådska med behandlingsbeslutet; för en del av dem är en lång tid för behandlingsdiskussioner värdeskapande.

De flesta män med högriskcancer kan behandlas med antingen operation, strålbehandling, hormonell, fokal behandling eller kombination av dessa. Patienter behöver diskutera sin behandling med både en urologisk kirurg och en onkolog, som strålbehandlar.

Prostatacancer med konstaterad spridning behandlas medicinskt med hormonellt verkande läkemedel eller kirurgiskt. Vid begränsad spridning kan lokal strålbehandling mot prostatatumören vara aktuell.

Avvägningen mellan att behandla nu och att följa upp beskrivs närmare under aktiv monitorering eller operation.

Källa: Nationellt vårdprogram för prostatacancer. Uppgifter om ärftlighet som riskfaktor: Prostatacancerförbundet (prostatacancer.se).